Mitt namn är Henrik, mer känd som Mort och jag är nära 30 år. Jag har spelat TV- och dataspel sedan barnsben och gör det än idag i samma skala. Jag har nyligen blivit frivilligt arbetslös för att flytta till min flicka och päsa (ta det lugnt och må gott).
Jag har nyligen startat mitt projekt med att spela igenom gamla SNES-titlar och har nu klarat mitt första spel. Lite dumt att blogga i efterhand kanske, men det får bli så ändå. Zelda: A Link to the Past är det nog ingen som undvikit att höra talas om (om du inte legat under en jävligt stor sten under de senaste 20 åren). På tal om det så är det bara fyra månader kvar till spelet fyller 20. Häftigt va?
Nåja, Zelda III är enligt mig det bästa av Zelda-spelen och möjligen det bästa spelet av dom alla.
Det är ett fantastiskt äventyr där man kastas ut i en värld full av möjligheter och begränsningar. Begränsningarna släpper på för varje gång du hittar nya items som släpper, svingar och forcerar dig fram genom objekt som hindrat dig från att utforska. Ni känner nog alla till det i alla fall, så jag tänker inte gå in på det mer än så. Jag tänkte i alla fall ta upp ett par sekvenser i spelet som jag tycker är minnesvärda.
Det är egentligen svårt att "pin-pointa" saker i spelet som är minnesvärda, för jag kommer fortfarande ihåg helt störda saker i det, trots att det var kanske 10-15 år sedan jag spelade det. I vilken ordning man ska hämta saker, eller i vilken ordning man ska bonka ner pålar. Men vissa saker har satt sig i mitt minne extra bra. Den första är bossen i det tredje palatset: The Tower of Hera. Ni vet den där jobbiga masken som man ska slå på svanstippen? Om ni glömt får ni en bild av spektaklet.
Tydligen heter han Moldorm, mer än vad jag visste fram tills nu :p
Man brukar falla ner ett par gånger och svära lite, men han är egentligen inte svår, bara jävligt jobbig. Men när man klarat av han så har man alla halsband och kan ge sig av för att hämta "master sword". Ett episkt ögonblick. Man ger sig in i skogen och letar sig in till kammaren där svärdet befinner sig. Massa gulliga djur studsar över skärmen och man både känner och vet att det här blir ett fantastiskt ögonblick. Och det är det. Än idag.
Dessa två saker är by far det jag minns bäst. Men resten av spelet innehåller också alla fantastiska uppelvelser. Men många mindre bra också. Det finns bossar som är så jävla störiga. Eller nej. Detta är det mest störande.
Ni ser vad jag menar, eller hur? Just det, den förbannade handen som skall droppa ner och förstöra ens dag ett par tusen gånger.
Sen bossen i... Hm... Femte kristallslottet? ni vet henne man drar in i ljuset så hon blir tokig? Nej, det är tredje slottet kom jag på nu. Den jävla bossen är faan svårast i spelet enligt min mening. Nita huvudet tre gånger, så kommer det fler huven och fler små eldbollar. Hela jävla tiden. Men, när jag spelade denna gången så glömde jag faktiskt att köpa andra skölden och gick direkt på tredje som man inte får förens 8:e kristallslottet. Det gjorde inte saken bättre.
Men när jag klarat spelet så hade jag missat hela _8_ pieces of heart. Jag vet att jag en gång tidigare hittat dom alla, men det var ju ett tag sen. Jag blev iaf tvungen att leta upp en guide för att hitta alla och de flesta var ju såna där riktiga "doh"-tillfällen, men två av dom hade jag HELT glömt bort. Sen var det två saker till jag glömde, eller tre. Det ena var hur man uppgraderade sin bumerang. Det andra var hur man fick fler mer utrymme att ha bomber och pilar. Och den tredje var den blå:a käppen. Gah. Men i övrigt kom jag ihåg allt vilket jag är imponerad över.
Hursomhelst, om ni inte spelat detta, eller blir sugna igen. DO IT! Jag står fast vid att det är ett av de absolut bästa spelen någonsin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar